Min kompis brukar alltid säga att Paul har lite onda ögon, det är mycket vitt som syns. Det ger visserligen ett litet stressat och otryggt intryck för många, men jag upplever honom som en väldigt gó häst. Han kommer fram i hagen, är hur snäll som helst att hantera, lasta spola, njae jag vet inte om man ska förlita sig på yttre fakta. Han blir såklart stressad ibland, han har ju ganska mycket hett blod i sig, men jag känner mig helt trygg med honom även i dessasituationer.  Det finns ju öven prat om att en viss nosryggsform ska ge en häst en viss personlighet, att ett fuxsto ska vara mer besvärligt än ett sto med en annan färg, tror du att det stämmer?

Jag föll för trycket och min egen nyfikenhet och införskaffade de omtalade "Magic Brushes" för några veckor sedan. Tänkte göra en liten utvärdering här på bloggen:

Borstarna fungerar väldigt bra som lerborttagare, det går mycket fortare än med de andra metoder jag tidigare använt. Borstarna känns väldigt vassa när man känner med fingrarna, men hästarna verkar inte störa sig alls av dem. Jag kunde utan problem borsta bort lera i ansiktet på min häst. De kan även rå på halvtorkad lera märkte jag idag, en glad överraskning!

Borstarna är helt av plast och lätta att göra rent och hålla efter. I paketet får du tre olika borstar, avsedda för tre olika ändamål, dessa ser och är dock exakt likadana, men till det långa priset som man faktiskt betalar för dem tycker jag att det inte är en nackdel. Jag använder och sliter ut en i taget, på så sätt har jag borstarna längre ;)

Jag är väldigt nöjd med mitt köp. Provade en vanlig piggborste först, men insåg hur kass den var och det var en sån skillnad när jag bytte till en av mina magiska borstar ;)



Jag tipsar absolut om dessa borstar för de som har hästar som tycker om leran lite för mycket! :D

Jag funderade lite på hur min häst faktiskt har det hemma hos sig. Hästar är ju gjorda för att vara ute, och för att äta lite helatiden. Paul och Silver är uppstallade på ett ganska stort stall, därför blir det tyvärr svårare att ha hästarna ute länge, och foder får de bara 3ggr om dagen. Om jag hade kunnat välja hade jag velat fodra minst 5 ggr om dagen, alternativt fri tillgång. Men detta är inte möjligt då stallägarna skulle behöva knalla runt till ett 50 tal hästar och ge dem mat i hagen. Det går ju inte? Därför tas de in vid tre för att få lunchfoder.

Nu har jag kommit på ett rätt bra sätt för att Paul ska få foder 4 ggr om dagen. Jag åker helt enkelt ut precis efter att de tagit in hästarna. Paul får ganska mycket hö, och han hinner äta knappt hälften innan jag kommer ut. Då tar jag ut honom ur boxen och pysslar, mockar, rider, 2 timmar senare in i boxen igen för att fortsätta käka. 

Mycket mer kan jag inte göra, jag är riktigt sugen på att flytta till ett mindre stall då och då, men samtidigt har jag väldigt goda träningsmöjligheter med en stor paddock, stort ridhus och skrittmaskin och många kunniga människor. Men fatta vad härligt det skulle vara att ha ett eget stall? ;)



Bjuder på en av mina favvoriter från bildarkivet!

Jag brukar ofta strunta i att spola Pauls ben när han kommer in från hagen, det går ju att borsta bort jätteenkelt när det väl har torkat. Men idag var jag tvungen att göra det då jag inte hade tiden att vänta. Jag har hört många olika varisioner om vad som är bäst för hästen, spola eller inte, vad brukar du göra?



Nyspolad Paul i spolspiltan, han är förresten skitsnäll att spola, står som ett ljus ;)

Det är något jag har funderat på en hel del. Det är så jäkla intressant med hästar och människor, vissa funkar helt enkelt inte ihop, medan andra bara klickar. Jag har många gånger sett hur samma häst är två olika hästar under två olika ryttare. Hur går det ihop egentigen? Måste ha och göra med samma sak som vi människor. Man är inte vän med alla, det finns helt enkelt något som heter personkemi.

Jag tänkte jämföra lite utefter mig själv. Jag tycker och känner att jag passar riktigt bra ihop med min nya häst, egentligen mycket bättre än vad jag gjorde med min ponny. Jag var jättenervös innan jag skulle hoppa i Lördags. Jag tänkte på olyckan och fick riktig ångest över det, MEN såfort jag hoppade upp på Paul var jag coollugn och självsäker. Det fanns inte i mitt huvud att något kunde hända, jag är helt trygg på hans rygg.

Andra hästar jag ridit har jag inte alls haft samma känsla på. Jag blir osäker och rider långt under min egna kapacitet. Det beror inte på att jag är rädd, utan det jag upplever osäkert är dendär avsaknaden av kemi mellan mig och hästen. Det ska kännas självklart!

Sedan är det såklart möjligt att vänja in sig på en häst och efterhand bli det team som en häst och ryttare ska va. Dock blir det aldrig riktigt lika bra som om det hade varit "perfect match" från början.

Det är verkligen ett intressand ämne, och det roligaste är att man aldrig kan förutse vilka som passar ihop. Den lilla, smala tjejen och den stora 1.70 hästen kan fungera jättebra ihop, trots att man automatiskt antar att det aldrig skulle fungera. Hästar är fantastiska djur och vänner för livet! <3

.. Ska vi provrida hästen vi provred tidigare i veckan igen. Jag insåg när vi såg filmerna här hemma att vi var alderless för försiktiga. Ska man köpa hästan, då ska man prova den på RIKTIGT! Jag erkänner att min ridning var väldigt passiv och jag brydde mig helt enkelt för mycket om vad säljaren tyckte om mig.

Det krävs ett antal provridningar innan man utför en provridning där man verkligen vet vad man eftersöker. Annars älskar jag att rida, och vilken häst jag sitter på spelar ingen roll. Här gäller det dock att tänka objektivt, och på om jag vill rida denhäst hästen flera gånger i veckan, och om den utvecklar min ridning åt det håll jag vill. Hoppas på att känslan och ridningen är bättre imorgon :)


Kass bild från provridningen av Silver, förra ägaren som rider :)

Haha rubriken säger inte så mycket om vad jag egentligen är ute efter, men idag har jag varit ute och tittat på hoppträning. Amanda som nu faktiskt är den enda tränare vi tränar regelbundet hade träning på hista. Jag blev så sjukt imponerad av hur enorm skillnad det har blivit på de elever som tränat regelbundet för henne. Träningarna drog igång i våras, och seriöst, vissa ekipage, man tror inte att det är samma häst eller ryttare O.o

Det är något som jag verkligen uppskattar med ridning och hästar, det finna ALLTID något att utveckla hos både ryttare och häst. Man "KAN" aldrig allting, utan man har kommit olika långt i strävan mot det man vill nå med hästen och ridningen. Det finns så mycket att ta av, och det är därför som ryttare som Michel Robert har hållit igång hela sitt liv.


Fokus på nästa hinder att klara ;)

Jag var ute riktigt tidigt i stallet idag för att släppa ut Silver i hagen. Igår gick han rätt hårt, med ett hopp-pass och ett tömkörningspass, så jag blev väldigt förvånad idag när jag noterade att han var ovanligt torr i benen. Annars är han alltid lite gallig i bakbenen, men idag var gallorna nästan helt borta. Kan det vara så att han är understumulerad? Någon som har koll på sånt?


Denna vilde kanske vill ha två pass per dag ibland? :)

Ett problem som jag noterat är att vi ryttare ibland är rätt dåliga på att berömma våra hästar. Jag själv kan komma på mig själv med att under ett ridpass inte berömma hästen en enda gång. Egentligen borde man ge hästen beröm efter varje väl utförd röresle eller övning. Gör den inte rätt, då försöker man igen, tills det blir rätt.

Jag ska nu verkligen fokusera på att vara noggran med berömmet, för jag vill ju ha en häst som känner glädje med uppgiften. Kanske du också borde göra det? :)

Glad ryttare = Glad häst?