Ibland går det inte som man tänkt sig.

 

Jag har kämpat länge mot min hopprädlsa och visst är det så att det finns många aspekter i ridsporten där man faktiskt riskerar att skada sig om något går fel. Men det betyder inte att man behöver gå runt och vara rädd. Hur många gånger när du ramlat av har du skadat dig? Hur många farosmoment möter du VARJE dag även utanför stallet? Man kan inte gå runt och oroa sig över vad som kan hända!

 

En rädd ryttare blir automatiskt ingen bra ryttare, man spänner sig, stressar upp sig och sånt läser våra känsliga vänner av. Men hur tränar man då bort sin rädsla? Jag skulle säga att först och främst ta små steg framåt, håll dig på den nivå där du känner dig bekväm, men sträva alltid efter att pusha gränsen lite. I hoppningen kanske det innebär att du ligger på 90cm som din trygghetsnivå, håll dig där, men höj upp utsprånget i en serie till 95-1m och hoppa det en gång. Sedan kan du vara stolt över dig själv, för wow, du hoppade just 1m!

 

För mig har jag även upplevt positiva förändringar efter att jag varit ute på tävling och kollat när ekipage, efter ekipage tar sig runt en bana på 140, det ser ju så himla lätt ut!

 

Att arbeta bort en rädsla tar och måste få ta tid, men det går om man vill!