Ibland kan jag bara sitta och skratta åt min lilla Paul, både idag och igår har han varit hysteriskt pigg när jag varit ute i skogen med honom.

 

Igår blev det en tur med syrran på hackamore då hans mungipa fortfarande behövde vila från bett. Inte något jag skulle valt annars då jag inte hade mycket att säga till om. Det var lite mer på hans villkor om man säger så. Det är ju bra tur att han är så pass snäll ändå, inga bockningar eller bus, bara lite för hög hastighet.

 

Idag såg mungipan bättre ut så då körde jag på bett och värmde upp i skogen för att sedan rida en kortis på banan. Han verkade tro att han fortfarande kunde göra som han ville, den enegin han hade var otroligt härlig! På banan jobbade jag över enstaka bommar, vilka han till en början totalt ignorerade men som han efter några försök backade av på och då var det så enkelt att komma rätt på dem. Duktig kille! Travade under nedsittning en kort stund och han accepterade det fint, jag hade dock svårt att våga sätta detdär extra lilla trycket i honom då han hade en sån faslig bjudning framåt. Blir till att träna på det!