Idag gjorde vi vår andra dressyrstart tillsammans, Pauls orutin märktes ganska tydligt då han var livrädd för dressyrstaketen till en början och jag hade under hela programmet problem att få ut honom mot väggen mot läktaren. Fick istället kapa av vägarna och förlorade ju då såklart massor av poäng.

 

Paul var väldigt spänd, och släppte kontakten med bettet vilket gjorde att jag hade svårt att få ett jämt sug framåt. Valde då istället att inte pressa på för mycket utan försökte rida så kravlöst jag bara kunde. Fegade lite i ökningarna ock sådär. Han behöver bara komma ut och tävla några gånger till så tror jag att spändheten släpper. När jag hade ridit klart ville jag bara åka hem direkt, känslan var verkligen inte bra! Men ändrade mig när jag såg procenten (62,93%), förvånande bra, och med det knep vi den sista placeringen.

 

Får nöja mig med den fantastiska känslan jag hade på framridningen, och att hästen trots spänhet ändå sprang hem rätt bra poäng trots att det ur min synvinkel inte var någon bra start. Man lär sig medan man lever och kul att vi blev placerade! :D