Precis vaknat, första natten i mitt nya hem. Det konstiga är att jsg inte riktigt fattat det ännu, i mitt huvud bor jag inte här. Känslan är väldigt speciell och svår att beskriva, jag vet inte själv riktigt vad jag känner, som i en luddig dimma. Egen lägenhet??!

 

Snart ska jag masa mig upp ur sängen, äta frukost och dra till stallet. En ny era av mitt liv har börjat men just nu vill jag stanna kvar i drömvärlden där jag fortfarande är 14 år utan några bekymmer i världen. Men samtidigt är detta ett steg man måste ta, man bör inte leva av sina föräldrar för länge. För min egen del tror jag att detta är bra för min egen mognad, dax att bli vuxen, 20  år gammal. Lägenheten känns perfekt för mig så det var bara att ta modet till sig och hoppa. Jag älskar min familj, och saknar dem redan!