Alla har nog haft känslan av att springa fort och ändå inte komma någonstans i ridningen och träningen. Just nu är det verkligen så för mig och Paul. Jag får ju helatiden problem med att han rycker i bettet såfort jag vill ta tillbaka honom. Jag har hittils undvikit att göra sådana förhållningar, men jag får ju nedslagen jag får pga detta. 

 

För en vecka sedan började jag ta tag i detta. Problemet är bara att P freakar ur på riktigt! Jag vill att han ska komma ihop sig mer, utan att hamna bakom lod vilket han lätt gör. Jag bryr mig inte ett skit om han har huvudet i vädret, jag vill att han ska gå i balans, och inte tjuvdra framåt i handen. P flyr undan alla nya saker, det är skitsvårt att hantera, för han blir i kombination med detta tjurig.

 

Idag tänkte jag bara skritta en sväng och träna lite lydnad. Skänkelåt båda håll och halter och igångsättningar. Det låter ju inte så komplicerat? Varje gång han ryckte i tygeln gjorde jag halt och väntade tills han mjuknade. Efter att tag var han riktigt fin bitvis, och på hemvägen blev jag så sugen på en liten galopp och jag tänkte att det inte kunde skada? Herregud vad jag ångrar mig nu. Man kan knappt kalla gångarten för galopp, han flyr verkligen undan det jobbiga. Jag blir så trött på honom, men samtidigt är det jätteviktigt att hålla sig lugn så att han får tiden att acceptera allt. Det är en enda röra just nu och nästa ridpass ska bli på banan och jag ska försöka vara så tydlig som jag bara kan!