Igår longerade jag paul i ridhuset. det var faktiskt första gången jag gjorde det men han har säkert gjort det ett antal gånger i sitt liv. Han var snäll, men väldigt pigg, han drog några repor om man säger så ;) Efter att han hade rastat av sig lite kunde han slappna av och sänka nacken och jobba på ett mycket mer effektivt sätt. Det blev mycket beröm efteråt!

Idag tog vi en urmysig promenad i mörkret tillsammans med Frida och Silver. Vi gick så långt som 6km, och hästarna skötte sig jättebra! Jag upplever det som att ryggen blir bättre för var dag. Han var nästan inte öm idag och mycket mjukare i muskulaturen! Nu ska jag "bara" hitta en sadel som passar..



Snodde syrrans mobil och knäppte en snabb bild på Rödingen. Jag har tyvärr tappat bort min mobil och har inte ork att köpa en ny, detta trots att man känner sig heeelt handikappad utan. vart finns logiken i det?