Alla är inte födda med en ängels tålamod och jag känner många som har problem att kontrollera humöret under ridningen. Det kan vara något så enkelt som att hästen inte förstår din hjälp och ryttaren blir sur, lägger till spöt eller skänkeln för att korrigera. Problemet är att hästen inta fattar vad den gjorde fel, blir spänd och man hamnar i en ond cirkel. Tro mig, jag har själv varit med om det.

Många människor har också alderless för höga krav på sig och på hästen. Vaför måste allt se så himla perfekt ut? Många av de yngre jag ser varje dag på ridskolan är helt insnöade på att hästen ska böja på nacken och använder alla möjliga metoder för att uppnå detta.

Ju fortare man accepterar att du och hästen har en dålig dag, destå fortare kommer du ur det och kan jobba för att lösa och träna bort dem.  Tro mig, det funkar och jag har varit där!

Hästar har precis som människor bra och dåliga dagar både muskulärt och fysiskt. Tricket är att verkligen känna efter på uppvärmningen hur dagsformen är och sedan komma på övningar som löser den låsning hästen eller du har. Och du, känner du att du tappar humöret, gör halt ta ett djupt andetag, och fortsätt sedan rida.


Det går inte att tvinga ett halvt tons flyktdjur till något, du måste vara ödmjuk och få det att tycka det är kul att utföra det du vill att den ska göra. Ha lite bondsunuft folk!