För någon månad sedan var jag i samma stall som jag var i idag. Man kommer ifrån en ganska stor 70-väg och gör en högersväng nedför en brant och framförallt slingrig backe. Förra gången jag var där kom jag inte upp igen med bilen. Vi fick putta upp den och efter säkert 40 minuter kom vi äntligen till toppen.

Denna händelse tänkte jag inte alls på idag när jag svängde ned på den smala vägen, inte förän jag kände hur otroligt moddig den var. Ägarna var bortresta och ingen hade åkt på vägen på ett tag. Men jagvar redan påväg ned och jag kunde knappast backa upp för att parkera någon annanstans, jag kunde inte annat göra än att fortsätta och göra det jag åkt dit för. Efter ridpasset satte jag mig i bilen och var otroligt spänd. Jag tog enorm sats för att klara mig uppför backen.

INGEN BRA IDE! Såfort jag kom i det moddiga partiet gick bilen inte att styra och var körde rätt ut i en snödriva. Jag hade tur, för framhjulen hade fortfarande kontakt med marken och jag kunde backa ned och ta ny sats. Denna gång inte lika aggresivt, och jag SKREK av glädje när jag till min förvåning kom upp! :D

Puh, helt skakis var jag efteråt..