Jag hade planerat att hinna ta en uteritt idag innan det var dags för insläpp, jag har haft stalltjänst hela dagen. För första gången sedan jag bröt benet, så det var faktiskt rätt kul. Tyvärr gick ridningen inte som planerat då Paul kom in från hagen med blöt lera i hela ansiktet och halsen.

Jag tyckte inte att det var någon bra ide att stå och spola hans huvud, och jag ville absolut inte tränsa ovanpå al lera. Istället tog jag en kortare promenad med honom. Han var dock helt odräglig. Först ville han inte gå framåt, när jag lyckats få honom att fatta mitt "framåt" kommando började han blåsa upp sig och vara livrädd för allt runt omkring, och även tränga på mig. Stannade jag fortsatte han rakt fram..

Ja du fattar nog hur ouppfostrad han var. Men jag vet att han lärde sig något, för efter åtskilliga skritt-halt stannade han utan att jag behövde dra i grimskaftet och hans spändhet släppte i takt med att han började förstå denna korrigering;

Hästen fryser och låser sin blick på någonting, och tappar helt fokus på sin ledare. Självklart är det okej att titta sig omkring, men jag vill att hästen ska ha koll på mig. Därför gjorde jag så att, varje gång jag kände att han blev ofokucerad stannade jag och vände hans huvud mot mig(jag stod vid bogen). Sedan fick han gå vidare. Det funkade superbra! :D

Lite mobilbilder från idag: