Jag har kommit till en ny tröskel i ridningen tror jag. När jag precis kommit igång med Paul var det stört omöjligt att rida honom med de tryck som han egentligen behöver i sin hoppning. När jag försökte göra detta blev han bara arg och började skaka och tjafsa med huvudet. Jag anammande då en lite med åka häst ridning och jobbade med att stärka honom så mycket jag kunde genom galoppfattningar, klättring och studs.

 

Nu är han så mycket starkare och nu börjar vi hoppa hinder på lite högre höjd och när jag rider och sätter ett tryck i galoppen hoppar han superfint, och när jag inte gör det är han en vinglig unghäst igen. Skillnaden är enorm och jag måste lära mig att rida till hinder på ett annat sätt. Jag har fått mycket hjälp från min tränare och vän Amanda, och om jag tragglar detta kommer det säkert bli superbra!

 

Problemet är ju som de flesta ryttare vet att allt känns så himla motigt när man är vid en sådan tröskel. Jag vet att vi kommer komma över den, men frågan är när jag ska sluta åka häst och börja rida, jag vill ju att jag ska rida rätt. Ridning är det svåraste och roligaste som finns!