Paul har kännts superfin de senaste dagarna. I söndags red vi ut tillsammans med min syster och jag måste säga att det var det i särklass bästa ridpasset i år. Han var så otroligt ridbar och energisk, jag sken som en sol kan jag säga. Känns jättebra inför tävlingen imorgon!

 

Ska till Västerås och hoppa två 1m klasser, känns som en bra start på utomhussäsongen! Blir dock en väldigt tidig morgon (upp 05.15) så jag stålsätter mig för att stå emot nu på valborg och ändå lägga mig skapligt. Tycker jag har lite otur med att jag ofta startar tidigt i klasserna. Men å andra sidan åker jag själv och nu blir det perfekt med bangång innan jag sitter upp!

Satt och kikade på WC finalen i dressyr idag, väldigt fina hästar och duktiga ryttare, sedan finns det dem som sticker ut ur mängden.

 

Den jag främst syftar på då är den fantastiske Edward Gal. Hans hästar är alltid otroligt energiska och ger verkligen allt på banan. Man ser inga gapande munnar eller hackande sporrar. Det ser ut att vara perfekt harmoni mellan häst och ryttare. Kunde inte ta ögonen ifrån hans skänklar, så stilla och så små precisa hjälper. Känns som om vi har endel att jobba på Paul och jag ;-)

 

 

Har varit väldigt konsekvent de senaste ridpassen. Har varit noga med att kräva samma koncentration och genomsläpplighet av Paul även när vi är ute i skogen. Blir lätt att man fuskar lite bara för att man är utanför inramat område. Främst har fokus legat på att han ska vänta på mina signaler, något som till en början var svårt då han blir så taggad ute.

 

Men jag har varit envis och idag red jag ut barbacka och jag upplevde en enorm skillnad. Han tog mina förhållningar utan att bli stark och tjafsig så jag kunde snabbt mjukna och han fanns sedan kvar perfekt i handen. Galoppen var lite halvdålig till en början men gjorde många tempoväxlingar och han kom ihop sig mer och mer! Så nöjd med min fina kille :-D

 

Jag ljuger inte när jag säger att jag grät efter dagens ridpass. Har gått och oroat mig över att Paul skulle förknippa hoppningen med smärta efter att ha tävlats och tränats med fruktansvärd smärta i ryggen. Nu har han vilat från hoppningen några veckor och jag har varit supernoggran med massage och linimenteringen av hans rygg, och det har gett resultat. Så mjuk och fin som han är i ryggnuskulaturen nu har han aldrig varit förut.

 

Hoppade en liten bana på 1m och avslutade att höja upp och bredda en oxer till ca 1.20m. Paul var helt klockren! Bjöd framåt och tog sig an hinder precis som han brukade göra. Sista språnget på oxern var helt fantastiskt! Jag sa rakt ut: Jag har fått min häst tillbaka!

 

Jag är somsagt inte alls nöjd med vår prestation, Paul kändes spänd och bjöd inte ärligt framåt. Då man missar kortsidan mot dommaren i denna filmvinkel så syns det inte mycket att jag inte kommer ut mot väggen.

 

 

Idag gjorde vi vår andra dressyrstart tillsammans, Pauls orutin märktes ganska tydligt då han var livrädd för dressyrstaketen till en början och jag hade under hela programmet problem att få ut honom mot väggen mot läktaren. Fick istället kapa av vägarna och förlorade ju då såklart massor av poäng.

 

Paul var väldigt spänd, och släppte kontakten med bettet vilket gjorde att jag hade svårt att få ett jämt sug framåt. Valde då istället att inte pressa på för mycket utan försökte rida så kravlöst jag bara kunde. Fegade lite i ökningarna ock sådär. Han behöver bara komma ut och tävla några gånger till så tror jag att spändheten släpper. När jag hade ridit klart ville jag bara åka hem direkt, känslan var verkligen inte bra! Men ändrade mig när jag såg procenten (62,93%), förvånande bra, och med det knep vi den sista placeringen.

 

Får nöja mig med den fantastiska känslan jag hade på framridningen, och att hästen trots spänhet ändå sprang hem rätt bra poäng trots att det ur min synvinkel inte var någon bra start. Man lär sig medan man lever och kul att vi blev placerade! :D

 

 

 

Kommer bli så fint! 

 

Red en kort dressyrträning för Ann med Paul igår, 30min för att vara exakt. Trände endel för henne när jag red Silver och hon har även varit min ridlärare när jag red på ridskola.

 

Paul var hysteriskt pigg och ville bara göra sig lång och springa på. Fick rida som en galning för att försöka få ihop honom och Ann var på mig helatiden, ihop, ihop. Fick inte till någon superkänsla då han tyckte jag var jobbig och protesterade genomav att bli stark. Kändes dock toppenfin när jag travade av. Jag har ju fuskat lite och slarvat med att samla traven, mem nu är det dags att ställa krav även här.

 

Jag har haft problem att sitta i traven och Paul har spänt sig och sprungit iväg när jag försökt. Jag har alltid tänkt det som att han tycker det är obehagligt att jag sitter ned, men Ann trodde att han bara använde det som flyktväg när det blev jobbigt. Tål att funderas på! 

 

Känns inge vidare inför tävlingen på söndag, men jag får göra det bästa av det!

 

Måste berättta vad jag nyligen införskaffat till min lilla kille! Har faktiskt köpt ett Dyon the Difference, en Akton Gel Pad och har gjort en makeover på ett av mina gamla pannband! Han kommer vara såå snygg! ;-) Ska fota bilder så ni får se hur pannbandet blev sedan! 

 

Hade så mkt att göra igårkväll att bloggen fick bortprioriteras. Paul och jag red ut en sväng igår, riktigt vårväder var det och vägarna var mjuka och fina. Han ska skrittas mycket men jag kunde inte hålla mig ifrån att galoppera när underlaget var så fantastiskt! Jäklar vilket tryck det var i galoppen idag! Han ville bara fram fram fram! Upplevde en enorm skillnad på galoppkvaliten om man jämför innan behandlingen, hoppas det håller i sig! Lycklig häst som fick sig en rykt när vi kom hem.

 

Ibland går det inte som man tänkt sig.

 

Jag har kämpat länge mot min hopprädlsa och visst är det så att det finns många aspekter i ridsporten där man faktiskt riskerar att skada sig om något går fel. Men det betyder inte att man behöver gå runt och vara rädd. Hur många gånger när du ramlat av har du skadat dig? Hur många farosmoment möter du VARJE dag även utanför stallet? Man kan inte gå runt och oroa sig över vad som kan hända!

 

En rädd ryttare blir automatiskt ingen bra ryttare, man spänner sig, stressar upp sig och sånt läser våra känsliga vänner av. Men hur tränar man då bort sin rädsla? Jag skulle säga att först och främst ta små steg framåt, håll dig på den nivå där du känner dig bekväm, men sträva alltid efter att pusha gränsen lite. I hoppningen kanske det innebär att du ligger på 90cm som din trygghetsnivå, håll dig där, men höj upp utsprånget i en serie till 95-1m och hoppa det en gång. Sedan kan du vara stolt över dig själv, för wow, du hoppade just 1m!

 

För mig har jag även upplevt positiva förändringar efter att jag varit ute på tävling och kollat när ekipage, efter ekipage tar sig runt en bana på 140, det ser ju så himla lätt ut!

 

Att arbeta bort en rädsla tar och måste få ta tid, men det går om man vill!

Igår jobbade jag som sagt en riktigt lång dag och var helt slut när jag kom hem, men då var det bara att rycka upp sig och dra till stallet, hade två hästar som skulle motioneras. Förutom Paul hade jag hand om en ponny jag red mycket för några år sedan, Novio.

 

Han är av rasen Haflinger och en otroligt trevlig kille!

 

Novio och jag red ut en sväng barbacka i sällskap med en stallgranne, Felicia. Det är så kul att rida med sällskap och hästarna taggar ju också upp varandra. Novio körde bockserier med mig och jag satt bara och skrattade, så härligt när hästarna tycker det är roligt! Tror att de ibland behöver lite busiga uteritter för att tycka att det andra arbetet är roligt. Variation is the shit!

 

Sedan var det Paul min älskling som stod på tur. Han ska ju skritta smycket men idag kände jag för att göra lite mer arbete. Prommenerade en sväng först men satte seda på honom tömkörningsutrustningen och tömlongerade honom i paddocken. Har dragit mig för at prova det förut då Paul är väldigt bakskygg och i vanlig longering blir han jättestressad och det går fortare och fortare, inte direkt något gynnande arbete. Men han förvånade mig totalt! Visst var han lite spänd och taggad i början, men jag försökte vara lugn och tydlig och väldigt snabbt började han fokusera på mig och såsmåningom släppte han och sänkte nacken och arbetade i en fin form. Då avbröt jag och han fick massor av beröm.

 

Tanken nu framöver är att jag faktiskt ska tömköra någon gång i veckan, dels är det kul och dels tror jag att de kommer gynna honom. Däremot måste jag tänka på att gå lite försiktigt fram så att han blir bekväm med tömmarna, kommer fortsätta med tömlongeringen ett tag till innan jag vågar tömköra honom på riktigt!

 

Har blivit dåligt med bloggningen, men har inte haft tid att parkera framför datorn. Blir uppryckning imorgon, har massa kul att skriva  om. Paul totalt överträffade mina förväntningar idag tex! ;-) Jobbade 11h idag så är väldigt mör, och tänkte sova ut inatt. 

Har nu skrittat och masserat Paul nu i två dagar och upplever redan en stor skillnad. Han är fortfarande något spänd i höger rygghalva, men med några fler dagar med Arnika borde det släppa! Hoppas kunna sätta igång lite smått nästa vecka iallafall, vi ska ju tävla dressyr nästa helg! 

 

 

Både bra och dåliga besked. Som jag misstänkte var det ju något med hans rygg, dock var han fin i sadelläget vilket känns väldigt skönt, det satt längre bak. Vi gissar på att han dragit till sig rejält, antagligen när han halkat omkull. Han fick några nålar för att lätta på spänningarna och jag ska massera,skritta mycket och hålla honom varm. 

 

Skönt att jag kollade upp honom! Han får gå lite lugnare nu denna vecka, och bara skrittas ut så får jag se hur han känns i ryggen om några dagar. Allt jag vill är ju att han ska må bra!

 

Idag ska Paul kollas upp av kiropraktorn och min magkänsla säger mig att allt inte står rätt till med min lilla kille. Den senaste veckan har han inte alls kännts som sig själv och jag tror att det är mer än pälsfällning som orsakat det. Vi får se hur det går, jag uppdaterar i eftermiddag.

 

Nu väntas frukost och en varm dusch innan det bär av mot stallet.

Glansig och fin blev han! ;-)

 

Precis vaknat, första natten i mitt nya hem. Det konstiga är att jsg inte riktigt fattat det ännu, i mitt huvud bor jag inte här. Känslan är väldigt speciell och svår att beskriva, jag vet inte själv riktigt vad jag känner, som i en luddig dimma. Egen lägenhet??!

 

Snart ska jag masa mig upp ur sängen, äta frukost och dra till stallet. En ny era av mitt liv har börjat men just nu vill jag stanna kvar i drömvärlden där jag fortfarande är 14 år utan några bekymmer i världen. Men samtidigt är detta ett steg man måste ta, man bör inte leva av sina föräldrar för länge. För min egen del tror jag att detta är bra för min egen mognad, dax att bli vuxen, 20  år gammal. Lägenheten känns perfekt för mig så det var bara att ta modet till sig och hoppa. Jag älskar min familj, och saknar dem redan!

 

 

 

Paul kommer stå kvar på Ekelund, det blir väldigt långt för mig till stallet så jag ska prova och se hur det funkar, annars får jag börja letandet efter ett bra stall lite närmare. Men som det ser ut nu kommer han stanna där han är, vill helst inte flytta honom igen, stackarn! Det tar nog mer på dem än vad man kanske tror.

 

Jag kommer alltså flytta till Strängnäs, jag ska flytta hemifrån!! :O

 

 

Tycker att han har tappat i hull och muskler nu på våren, ska prova att öka fodergivan. Det var dock lika illa förra våren också, det är rätt vanligt att hästarna tappar när det är pälsfällning och allt. Längtar efter hans vackra sommarpäls!

 

Red ett riktigt härligt ridpass på älsklingen idag. Efter att ha granskat lite gamla filmer insåg jag att jag nu rider på mycket kortare tyglar än tidigare, så idag längde jag dem rejält. Paul kändes supernöjd med detta!

 

Ute i skogen red jag kravlöst i alla gångarter, han var otroligt trevlig i galoppen, rund, avspänd och tretaktig. När jag kom hem red jag några varv i paddocken och ställde lite högre krav, vilket han svarade på finfint. Älskade lilla häst <3

Fantastiskt väder vi har fått njuta av idag. Paul glassar i hagen! ;-)

 

Västerås åker vi till, där vi tävlingsdebuterat och debuterat 110cm. Längtar så! Hoppar bara två 1m klasser, perfekt start! :-) Skönt att slippa ridhusen!

 

Bild på oss från Väseterås förra året!

Jag har i helgen flyttat över det mesta av mina saker till min lägenhet. Sjuk känsla det är att flytta hemifrån! Men nu återstår det att shoppa lite nödvändiga stuff, måste ju kasta bort lönen på något annat än hästen. Herregud! Har antecknat de absolut viktigaste sakerna och sedan blir det antagligen mer än det. När man väl börjat hittar man ju massa praktiska saker som man absolut ska ha, måste bara se till att jag har plats för dem också. Jag hoppas att jag får med mig en personal shopper som hjälper mig hålla styr åt rätt saker ;-)

 

Nu bär det av till hästen min, hoppas kunna aktivera honom lite, vad det blir får jag se.

 

 

Idag gick jag igenom Paul noggrant och han var faktiskt något svullen/gallig i höger bak samt lite spänd i höger ländrygg. Vad det betyder vet jag inte, men han får såklart ta det lugnt och jag hoppas att jag kan ta honom till kiropraktorn så fort som möjligt. Det behöver inte var något fel på honom men man vill ju vara på den säkra sidan.