Paul var påtagligt trött i kroppen och knoppen igår, men det är också första gången han tävlar två dagar i rad, dessutom första gången vi går rakt in i en 110.

 

På framhoppningen var han faktiskt lite seg och jag fick tänka på att aktivera galoppen genom svängarna för att kunna komma fram till hindret på ett bra sätt. På banan taggade han till lite mer och hoppade okomplicerat runt banan. Vi rev dock insprånget in i kombinationen, frambommen på en oxer. Jag hade planerat att komma in lite utifrån där eftersom att han får långt i oxer-räcke kombinationer, men kom istället något nära. Jag pushade då på honom framåt redan innan hindret vilket gjorde att han hoppade mer framåt än uppåt. Mitt misstag helt enkelt! 

 

Känner att vi verkligen börjar bygga upp självförtroendet och 110 känns väldigt enkelt nu. Jag börjar hitta bättre känsla i ridningen mot hinder, framför allt är det så sjukt kul! :-D