Igår och idag har jag hoppat Paul i ridhuset, han har helt enkelt fått gå lite intensivare nu när jag vill komma igång med hoppningen. Han är fortfarande grön och för varje hopppass jag rider känns det som om att han lärt sig något nytt. För att inte tala om hur nyttigt det är för mig själv!

Igår hoppade jag lite med syrran, vi hade ställt upp 5,5:an och en oxer med galoppbom framför och bakom. Paul var ganska tjafsig i början men hoppade trevligt även om jag inte riktigt fick till det. De två sista sprången var riktigt fina och därför avslutade jag ganska tidigt. Känslan var inte på topp och jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad jag gjorde fel, jag behöver verkligen träna för tränare!

Idag fick jag hjälp av min underbara vän Amanda. Hon hoppade en av sina samtidigt som hon gav mig väldigt värdefulla tips. Faktum är att hon direkt såg vad det var som gjorde att känslan inte var på topp, det som jag inte kunde komma på själv dagen innan. Det är så att min häst är väldigt känslig i munnen och jag har inte riktigt hållit stödet då han inte riktigt accepterar att jag gör det när han hoppar. Idag övade jag på att bli klar sista språnget för att sedan mjukna men ändå ha kontakt. Sprången blev mycket bättre då han inte hoppade alls lika flackt. Tur att Amanda var där för jag tyckte att vi fick till ett riktigt bra hopppass. Hoppade även trekombination för första gången, lite vingligt, men han lär sig snabbt hur han ska hantera det.

Tyvärr tyvärr hade kamerabatteriet dött :/