Idag red jag ett ordentligt ridpass för första gången sedan jag bröt fotleden. Det var härligt att vara uppe på hästryggen igen! Började i skritten att jobba med halter och eftergiften i dem. Silver biter sig oftast tag i tygeln och det ser inte så snyggt ut när hästen drar tillbaka, dessutom är det inte så jag vill att han ska gå. Därför gjorde jag skritt-halt-skritt halt tills han gjorde bra halter. Gick han emot höll jag bara kvar i handen tills han mjuknade och då lättade jag och klappade honom på halsen.

I traven var han redan från början väldigt bärig och fin! Han hade god takt även om han bitvis tapade den, men då var det oftast mitt fel. Red mycket serpentinbågar för att få honom liksidig. Galoppen var sådär. Jag hade svårt att sitta och Silver var lite loj i sina bakben och ville gärna bli framtung. När jag skänklade på bakbenen blev han sur och bytte galopp och körde skallen i vädret. Detta släppte mer och mer under passet och om han gjorde så, saktade jag av till skritt och fattade ny galopp. Hur fin som helst blev han tillslut.

Kände att man tappat mycket ridmuskler, men det är härligt att vara igång. När jag klarar av att ha stigbyglar när jag rider då tar jag över Paul igen. Längtar sååååå!


Frida & Silver häromveckan.