Det är sällan man hinner tänka när man ramlar av en häst, och jag måste såklart berätta varför jag ramlade av idag. det är en så klantig historia att den måste dokumenteras för evigt! Jag skrittade ut i skogen idag, Silver kändes ovanligt lugn och på hemvägen och jag satt och tänkte på allt möjligt, allt som inte rörde det faktum att jag satt på en hästs rygg. När jag konstigt nog bestämde mig för att ändra ett kardborrspänne vaknade jag snabbt ur min lilla värld. Silver blev livrädd och satte av i sken, och på långa tyglar i skritt har man inte så mycket att säga till om, hästen försvann helt enkelt under mig och där låg jag.

Silver sprang hemåt och jag satte mig ned en stund i vägkanten och försökte andas, det gjorde typ ont överallt. jag kunde efter en stund slappan av och då traskade jag hemåt långsamt. Silver hittade jag betandes bakom ridhuset och han såg riktigt glad ut när jag kom. Jag var dock inte lika glad, även om det var helt mitt fel..


Min axel när jag kom hem. Knäet är nu helt uppsvullet så vi får se om jag kan gå imorgon..